Eftermiddagen började med en utfärd i bilkolonn till toppen av det 352 meter höga Getberget, som erbjöd en fantastisk utblick över Ljungandalen och byarna i den. Föreningens kassör Jan Söderström, själv boende i en av dessa byar, Viken, pekade ut vilka byar och hus som hade en närmare anknytning till Huss-släkten, och vid en fikastund i toppstugan delade Jan ut ett kartmaterial med vidhängande ansedlar för de aktuella Hussarna. 

Något mindre kolonnartat tog vi oss sedan till Torps kyrka från 1871, i vars föregångare släktens stamfar, kyrkoherden Erik Nilsson Huss (Ericus Hussius), efter vissa intrigartade stridigheter om pastoratet verkade som präst från 1647 till sin död 1670, om än sonen Olof då redan fått ta över det mesta på grund av faderns svåra starr. Eriks sentida efterträdare och ättling, kyrkoherde Jonas Deckmar, berättade livfullt om dessa föregångare, om bygden som ett hedniskt centrum, om alla de efterföljande prästerna i Torp och om kyrkobyggnaden nu och då. En av prästerna, Abraham Bång, bördig från Ånge i Borgsjö socken, hade enligt tiden sed som det heter konserverat företrädarens dotter (genom att gifta sig med en företrädares änka eller dotter så att familjen inte behövde avhysas kunde en ung ogift prästman få företräde till en församling). Bång var mycket omtyckt av sin församling och fick efter sin död 1755 ett tryckt minnesblad med en stamtavla, som Jonas Deckmar av en slump (eller ledd av en högre ingivelse?) hittade i ett sällsynt original i ett antikvariat i Lund. Detta har han satt inom glas och ram och visade upp för oss. Abraham är spännande av ett annat skäl. Han ombesörjde en murad grav till sig själv, som inte hittades när den gamla kyrkan revs. En murad vägg som kom fram vid en renovering av värmesystemet i golvet kan möjligen vara ett spår.

Huss-föreningen äger i sin sekreterare Mathias Zachariassen en mångsidigt musikaliskt verksam tillgång, och iförd folkdräkt framförde han flera låtar på fiol i tradition efter spelmän från Torps-bygden, Spel-Jöns, Spel-Borgen, Spel-Erik och Spel-Gulle, de tre senare med anknytning till släkten. Tre sugande polskor kombinerades med Spel-Eriks sorgelåt efter innebrända barn. Sedan bytte Mathias instrument till svensk luta och lät oss lyssna till sin skolade operaröst i stycken av Bellman och Taube.

Återfärden gick till Hussborg, det tidigare familjesätet, vars historia går tillbaka till 1805 då Vildhussens bror Johan Huss tillträdde som kontraktsprost i Torp. Dessa bägge bröder tog sitt efternamn efter sin mormors far, kyrkoherden Johan Huss i Nordingrå. Den yngre Johan intresserade sig även för jordbruk och anskaffade de ägor som så småningom blev Johannisberg, från början möjligen som ett framtida änkesäte, men de eländiga prästgårdsförhållandena gjorde att han bosatte sig på den ståtliga prostgård han låtit uppföra och som inte revs förrän 1958. Sönerna Carl Fredrik och Magnus lät runt 1860 uppföra den herrgårdsliknande byggnad som fortfarande heter Hussborg, trots att den sedan 1940-talet inte längre har någon direkt koppling till familjen.

Efter ett årsmöte då tyvärr kassören Jan Söderström meddelade sin avgång omvaldes de övriga i den gamla styrelsen, ordföranden Johan Westermark, Tommy Gustafsson, Mikael Huss, Per Kristiansson och Mathias Zachariassen. Nya ledamöter blev Gunnel Holm och Stefan Williamsson.

Dagen avslutades med en överdådig trerättersmiddag i Hussborgs matsal, ytterligare synnerligen uppskattad underhållning med Mathias Zachariassen, nu enbart med svensk luta och delvis mindre städade sånger än dem han framfört i kyrkan. Tillfälle till allsång bjöds också. Föreningens ordförande Johan Westermark höll ett av alla uppskattat jubileumstal, där han anknöt till bildandet för 100 år sedan – exakt datum den 15 maj – då alla grundarna hette Huss: bröderna Arvid, den första släktbokens författare, och Ivar från Umeå, Lövångerssonen Gunnar, föreningens förste ordförande, och Gustaf från Själevad, förste skattmästaren. Livliga samtal fördes runt borden, och aftonen blev sen för ganska många.

Även om söndagsmorgonen till en början var klar, drog molnen efterhand ihop sig, och dagens programpunkt, tävling i frisbeegolf, fick ett ganska blött förlopp. Dock korades efter hård kamp i den tappra lilla deltagarskaran en värdig vinnare, därtill ett framtidshopp i föreningen, en av de yngsta deltagarna, Erik Huss, som nu får sitt namn ingraverat i vandringspokalen, vars vandring dock är symbolisk – ordföranden behåller den i tryggt förvar. 

Efter hand troppade släktingarna av en efter en, alltjämt i god stämning med glada konstateranden om hur lätt det hade varit att komma i trevlig kontakt med tidigare helt okända släktingar och med hopp om att ses igen vid nästa släktmöte.

Gunnel Holm